Litteraturseminarium 2

Här kommer mina tankar kring boken Musikliv: Vad människor gör med musik- och musik med männsikor(Lars Lilliestam 2009)

Lilliestam menar att musik är en social aktivitet och en kulturell företeelse, och den måste därför ses i ljuset av människans hela existens och vad hon i övrigt gör (2009 ). Jag anser att musiken är en del av människans liv och dess kultur. Den associerar till min kultur, identitet, känslor och min personlighet etc. Därför är musiken viktig i människan liv då man träffar människor med olika kulturella bakgrunder som inte har samma språk som jag kan man lära känna varandra genom musiken. Enligt Lilliestam (2009) är kultur ett brett begrepp som närmast kan översättas med livsstil eller sätt att leva.

Lilliestam (2009) menar att musik kan förändra människors liv, kan överbrygga motsättningar, kan öppna dörrar och leda till ökad förståelse människor emellan, kan föra människor samman. Men musik kan likaväl skapa osämja mellan människor och kulturer. Jag anser att musik är ett starkt verktyg som kan föra samman människor emellan men också krocka mellan kulturer då inte musiken har samma innebörd för alla människor då vi kommer från olika kulturer och vi definierar musiken på olika sätt. En viss musik kan vara underbart att lyssna på för en människa som drömmer sig bort till värmen medan för en annan kan de föra hemska tankar om krig och hat. Därför tycker jag när man jobbar på förskolan och barnen får ta med sig sin egen musik hemifrån måste man som pedagog acceptera alla sorters musik. Han menar även att musicera kan ge en människa en identitet och historia, självkänsla och självförtroende.

Enligt Lilliestam (2009) När man lyssnar på ett stycke musik vandrar de allra flesta lyssnare fram och tillbaka mellan koncentration och icke-koncentration på musiken och alla möjliga lägen däremellan. Jag anser att musik kan göra att man flyger iväg i tankarna då man reflekterar över saker som berör vardagen. Musik kan knyta an till en persons identitet och detta kan göra att man går från att man är koncentrerad till icke koncentrerad då man tänker på till exempel den varma stranden i Grekland. Han menar att musik är ett starkt och effektivt medel i identitetsbyggen, därför att musik är mångtydig och berör människor emotionellt på ett särskilt sätt jämfört med andra konstarter.

Enligt Lilliestam (2009) hävdar att många använder, som vi sett, musik medvetet och aktivt för att påverka sig själv och bibehålla eller förändra humöret, genom att man har sin personliga ”må-bra-musik” eller ”depparmusik” som spellista eller på en hemgjord cd-skiva. Jag anser att musik kan påverka en människas humör och gör att man kan bli gladare eller ledsen . Musik stimulerar andra sinnen som gör att ens tankar flyger iväg som antigen får den att må bra eller inte.

Lilliestam (2009) tar upp i sin bok att alla människor har en musikalisk förmåga och genetisk grundförutsättningar för ”musikande”, men om denna förmåga inte stimuleras kommer den inte utvecklas. Jag anser att alla människor kan lära sig sjunga men även utveckla andra förmågor. Men om man inte stimulerar lärandet så utvecklas inte dessa förmågor, så är det med allt egentligen bara att vissa människor har andra förutsättningar än andra i livet och det är därför dessa är mer utvecklande hos vissa.

Frågeställningar:

1. Hur kan man i förskolan/ skolan få barn som inte har dom möjligheterna hemma att utveckla sin musikaliska förmåga?
2. Hur kan man ta in barnens musikintressen i förskolan/skolan?
3. Hur kan man stimulera språket genom musiken?
4. Hur kan man lära barnen att reflektera över musiken och dess betydelse på ett pedagogiskt sätt?
5. Bör man inte reflektera mer med barnen i förskolan/skolan över musiken och vad den väcker för tankar för varje individ?