Pedagogens yrkesroll
Jederlund (2002) menar att man bör ge invandrarbarn tillgång till den svenska ”sångskatten” då det är ett lustfullt sätt att förmedla tillhörighet och svensk identitet, samtidigt som man arbetar med det svenska språket. Vi anser som pedagog kan man låta barnen sjunga sånger med koppling till den egna kulturen på svenska, eller låta barnen sjunga svenska sånger på sitt modersmål. Han säger även att man lär sig i ett samspel mellan språk och handling när ordet blir satt i ett sammanhang. Vi anser att man gör det när man sjunger sånger speciellt om man har rörelser till.
Jederlund (2002) menar att det är något som är positivt att göra med äldre barnen och att om man låter de spela som de vill så kommer det inte låta samma hela tiden som man kanske kan tro utan det kommer bli olika melodier. Vi anser att man som pedagog borde låta barnen vara med att styra och inte planera musikstund utan låta det komma spontant. Vidare säger Jederlund att man som pedagog hela tiden bör lyssna och språka med barnen verbalt och icke verbalt. Vi menar att pedagogen måste använda sig av olika uttrycksätt när det kommunicerar med barnen. Vi tycker att pedagogens förhållningsätt spelar stor roll hur man förmedlar olika aktiviteter.
Musikens påverkan på lärandet
Jederlund (2002) tar upp att när modern sjunger och pratar frigörs det endorfiner och goda känsloämnen och dessa får barnet i magen ta del av. Även Bjorkvold (2005) beskriver vikten av ljud och rörelser redan innan man är född och ligger i magen. Vi anser att det är en fördel att använda sig av sång och musik i de olika verksamheterna, om barnen känner sig trygga och har en bra känsla i kroppen så blir lärandet bra.
Bjorkvold (2005) beskriver att kravet på att spela och sjunga rätt gör att en del människor drar sig för att genomföra vissa aktiviteter som innehåller dessa delar för att de känner sig osäkra. Vi anser att det är upp till pedagoger att bryta detta mönster och sjunga och spela även fast man inte gör det perfekt, det viktiga är att man gör det.
Jederlund (2002) tar upp en händelse där en grupp elever fick lyssna på Mozart och den andra delen fick inte lyssna på något alls innan de skulle skriva ett prov. Det visade sig att den delen som lyssnat på Mozart fick betydligt bättre resultat än de som inte hade lyssnat. Detta kom att kallas Mozarteffekten. Vi tror att det nödvändigtvis inte behöver vara just Mozart utan kan vara musik som helst med en lämplig puls som passar till aktiviteten och gruppens smak. Det kan vara svårt att hitta musik som passar alla barn eftersom alla har olika erfarenheter med sig, och tycker om olika saker. Man får variera sig och prova sig fram för att hitta musiken som passar gruppen i stort.
Barnperspektiv
Bjorkvold (2005) menar att möjligheten att leka och lekens kreativitet och fantasi är något som måste värnas och stärkas. Sången, leken och tonerna är nödvändiga i interaktionen mellan människans yttre och inre värld. Vidare skriver Bjorkvold att när barnen är äldre har de två utvecklingsarenor, i familjen och till exempel i förskolan med andra barn. De kan med hjälp av leken integrera dessa två arenor. Vi anser att leken är viktigt för barnens lärande, via leken kan man komma längre i sin utveckling. Genom leken kan man som pedagog sätta sig in i ett lärande på barnens nivå som gör att man kan se det från barnens perspektiv.
Nedvärderad musik
Jederlund (2002) menar att människor tenderar att inte ta musik på allvar och att detta är något som sker både privat och inom förskoleverksamheten. Till exempel, kan man nedvärdera en viss genre för att man själv inte anser att musiken är tilltalande. Det finns en tendens ute i förskoleverksamheterna att musik inte är något viktigt som påverka lärandet utan att det bara är ett roligt och trevligt inslag. Vi som blivande pedagoger behöver agera för att ändra attityderna kring musiken och få barn och andra pedagoger att förstå vikten av musiken, och få dem att se och förstå att all musik är tillåten trots att man själv kanske inte tycker om musiken i fråga. Man borde låta barnen ta del av fler olika sorters musik för att de ska kunna skapa erfarenheter och få en relation till den.
Referenser:
Bjørkvold, Jon-Roar (2005). Den musiska människan. 2., [rev. och utvidgade] uppl. Stockholm: Runa
Jederlund, Ulf (2002). Musik och språk: ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling. 1. uppl. Hässelby: Runa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar